Allez les bleus!

Idag spelades finalmatchen i rugby Frankrike - New Zealand. Jag hade tidigare hört att det var nödvändigt att komma tidigt till barerna för att få en plats, det skulle bli smockfullt. Sagt o gjort. 07:00 ringde alarmet imorse (en söndag!) Jag käkade frukost framför TV:n den lilla stund jag hade o fick såklart bråttom som vanligt. Alltid tidsoptimist, tänk att det ska sitta så starkt i ränderna. Jag fick skynda mig iväg, först in på bageriet mitt emot o köpte två pain au chocolat. Sedan sprang jag in till stan där jag mötte upp med Nicklas, en tysk vän från skolan. Tillsammans gick vi till en av de irländska barerna här i stan. Vi var bland de första på plats (8:40..). Gott! - vi fick plats vid baren!
Efter en stund medan vi mumsade på vår andra frukost ramlade det in fler och fler folk. Snabbt var baren full. 10:00 drog spelet igång och stämningen var god i baren.
Jag har aldrig sett en rugbymatch förut så detta var något speciellt. O kul! Jag föredrar rugby framför ishockey. Här brakar killarna ihop på riktigt. Det är bara muskler som skyddar spelarna från att slå sig sönder och samman.
Matchen slutade 7-8 till Frankrikes förtret. Själv grät jag inga tårar, Nya Zealand spelade hemmamatch och har inte vunnit världscupen på länge så detta var de väl förtjänta.
Efter matchen pratade jag med Garreth om jobbet o sa att jag var villig att stanna här i Montpellier för en längre tid. Han bad mig komma förbi på tisdag vid fyratiden för att sätta igång och provjobba. Här är det snabba puckar! Spännande! Det kan gå åt h-e men det är väl värt all erfarenhet! Je suis très contente!

Senare när jag o Niklas fortsatte vidare mötte vi fransmän på gatan som brottades på gatan i rugbyanda, hela tiden leendes o skämtande. Jag hade gärna hoppat in om jag var modigare. Folk på gatan stannade o tittade och skrattade med. Både Niklas o jag var förvånade. Vi märkte inte av någon sura miner för förlusten. Detta var läckert att se.
Nu blir det att plugga lite franska..
À bientôt!

"Man skall exponera sig själv för tur"

Jag har varit på min första utländska arbetsintervju!

"Man skall exponera sig själv för tur". Idag har jag sannerligen nyttjat detta uttryck jag allt oftare försöker betänka. Jag var förbi några barer här i stan o lämnade CV. Knappt en timme(!) senare blir jag uppringd av en man på min mobil. Han presenterar sig som Garreth och undrar om jag har tid att komma förbi för en pratstund. Jag befann mig på "The English bookshop", ett par kvarter ifrån. "I'll be there in a minute" svarade jag.
5 min senare entrade jag återigen samma bar. Garreth var upptagen i telefon, jag pratade med en av killarna i baren. Alla på stället hade en schysst attityd. Atmosfären var skön o avslappnad.
Lite senare kommer Garreth in och vi sätter oss ner för att prata. Nog för att jag pratar engelska någorlunda flytande men visst blir man nervös när man sitter på sin första utländska arbetsintervju o vill ge ett gott intryck!

Det återstår att se var detta skall sluta! Vi kom överens om att höras av efter helgen. De vill anställa någon som stannar länge, längre än till mitten av december. Det blir för mig att tänka över. Men varför inte stanna o arbeta i Montpellier om man nu hamnar i en schyst arbetsmiljö?

Vi får se..

Ciao!


Mer snygg streetart i stan, men tråkigt att ngt pucko har klottrat på stenpollaren.


Jag gillar verkligen spårvagnsspåren här med gräsplanteringarna.

La vie est fragile

Rappelez-vous que la vie est fragile.. Ça veut dire: Minns att livet är skört.
Jag har precis fått höra från en vän att hans vän o kollega tagit sitt liv i veckan. Det är så otroligt ofattbart att sådant kan hända. Hur kan någon som är så långt ifrån frisk lyckas gömma det så bra för sina människor runtikring? - obehagligt.
Jag var ute och sprang idag. En liten pojke på cykel ramlade omkull, slog sig lite lätt men tjöt rakt ut såklart. Ja stannade upp för att bara titta till honom tills han pappa, som befann sig en bit ifrån, hunnit springa ifatt.

Jag är glad att jag stannade, inte för att det gjorde någon stor skillnad. Men jag tror det gör gott att försöka SE sina medmänniskor. Var i nuet. Ta hand om varandra. De små gesterna kan betyda så mycket..

"In vain" - Chirping ← En låt av bandet Chirping som min bror nu spelar trummor i.





FINbesök från Grenoble och en charmig servitör!

Tjoho!
Jag hade en SÅ härlig helg. Min kära vän Sophie som jag känt sedan barnsben tog tåget från Grenoble - där hon studerar för tillfället - för att besöka mig i Montpellier! Min värdmamma är världens snällaste. Jag frågade henne onsdagen innan och hon sa "Mais bien sûr Maria! Si elle veut dormir dans la même lit comme toi, c'est pas de problème!" Sagt o gjort, på fredagen kom Soffs och joinade mig för andra halvan av min franskalektion. Efteråt tog vi en kaffe på ett fik mitt i stan där vi satt en lång stund och pratade - vilket vi senare även gjorde mestadels hela helgen. Det var så mycket vi hade att ta igen!
Efter fikandet gick vi hem o Sophie fick träffa Nathalie o Melvin. Senare gick vi ut på stan för att äta middag. Vi hittade en liten mysig indisk restaurang där vi fick vällagad mat väldigt trevlig service. Efter en god måltid träffade vi några franska vänner (inkl. min franska coupain Edouard...) och fick inspektera en väldigt läcker lägenhet/studio. En renoverad vindsvåning med härliga robusta takbjälkar med sängen på en öppen "våning" upp i studion. Asläckert! Så skulle inte vara helt fel att bo!
Charles som bodde i lägenheten hade MarioKart (Nintendo 64) o jag såg till att det spelades. Det fick mig att minnas alla långa timmar framför TV:spelen med mina bröder. Tänker på er!
Lite senare gick vi till en riktig mysig bar, dit vill jag igen! Läcker inredning, liten, intim och med varma färger.

På lördagen blev det rundvandring i staden men mestadels satt vi ner någonstans o åt o pratade. Först lunch i ca 2 timmar på en av mina favoritrestauranger o senare en fika vid kanalen, härligt! När vi fikade kom ett par killar o satte sig vid bordet intill oss. En av dem började så småningom prata med oss på franska o jag svarade - på en lagom artig nivå. Vi kom att prata mer och mer för det visade sig att killen var rätt kul. Han hade mkt humor och var en skön typ. Efter att ha suttit där ett bra tag o konverserat var det dags för mig och Soffs att gå vidare. Gissa om vi blev förvånade när vi bad kyparen om notan o han svarade... "No no, you're good! Il a payé" o pekade på killen bredvid oss. Vi tackade allra ödmjukast och kom så att sitta en stund till för att prata. Sen fick vi bråttom hem för att byta om och träffa Felicia (en vän i min klass, o ja svenska hon med!)
Vi åt riktigt bra middag på "Café des Arts" där vi fick god kontakt med servitören. När vi efter en härlig trerättersmeny bad om notan tyckte han att det var en dålig idé att vi "redan" skulle vidare! (efter att ha s uttit där i nära 3 timmar...) så han går in o kommer snart tilbaks ut igen med 4 shots! en var - till honom också såklart! O när han senare kommer med notan får vi ännu en till shot! Oh la la! Efteråt sade vi adjö till killen o Felicia o jag lovade att komma tillbaks! Restaurangen ligger väldigt nära vår skola.
Efter en jättemiddag var det dags att dansa av sig. Vi drog vidare till klubben Cargo och var inte hemma förens vid halv fem. Jag slocknade totalt i sängen o sov som en sten - men mycket gott!


En av mina favoritrestauranger i Montpellier "Le Bouchon St Roch"

Le Bouchon St Roch

Promenerande o fotograferande i kvarteret Antigone.

Middagens dessert!

Sophie o Felicia.
Café des Arts bjöd på god mat o mustigt vin - yummi!

Tre glada svenskor + en nöjd bartender/servitör

På söndagen fanns inte mkt tid för mig o Soffs att göra ngt särskilt. Vi sov länge o tog sedan en fika på stationen (kaffe o två JÄTTEmacarones!) innan hon hoppade på tåget tillbaks till Grenoble. Nu är det min tur att boka en tågbiljett till Grenoble. Det blir en resa i början av november vill jag mig tro...

STORA macarons!


Skolan rullar på. Franska går hela tiden upp o ner. Nu har vi lärt oss många nya tempusformer och för tillfället känns det som allt snurrar i huvudet! Det är svårt att separera det ena från det andra! Men framåt går det.. Jag har börjat leta efter jobb i franska alperna. Det är dags att ta tag i det ordentligt nu. Om någon har ett tips, BERÄTTA! Jag är öppen för alla förslag! O efter alperna tänker jag stanna i Frankrike ytterligare o forsätta mina franska studier. Det är mina planer just nu iaf !

Nu måste jag verkligen sova.

Bonne nuit et Rêves doux!

Kanot i St Guilhem och avsked

Jag har haft en helt fantastisk dag idag! Jag o tre andra svenska tjejer från skolan; Erica, Sofia o Anna åkte med Ericas franska vän Lorris i hans bil upp till St Guilhem för att paddla kanot. Det var långt mycket bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Mycket väntan dock - fransk service när den är som mest fransk. Många oklarheter om var, hur o när, allt går väldigt långsamt o ingen kan riktigt svara på varför. Var det inte en kanot som fattades så var det paddlarna.. etc. Så efter att ha väntat på tok för länge kom vi äntligen iväg med kanoterna strax innan kl 13.
Vilken toppendag att paddla kanot på. Nära 30 grader och helt stilla. Det är väldigt speciellt när man får uppleva naturen på nära håll och vara i den. I floden fanns GIGANTISKA fiskar, i skyn såg vi flamingos o i träden undulater! Någon gång då och då paddlade man förbi andra människor som satt o picknickade invid flodkanten eller fiskade.
Jag skulle gärna åka dit igen om någon månad o paddla när löven har höstfärger. Vilka fantastiska färger det skulle vara!
Härlig utsikt från fören.
Toppenteam i kanoten! Erica o jag höll takten.
Bästa kortet! Lorris åker i plurret o Erica är helnöjd!
Passerande fiskare
Badpaus. Sofia chillar vid flodkanten.
Helgen har varit fylld av socialt umgänge med olika människor. I lördags hängde jag på stranden hela dagen med min värdfamilj. 31 grader 1:a oktober!! Inte helt fel. Flera av hennes vänner dök upp en efter en och kom o gick. Som mest var vi runt 10 st. Alla är så vänliga och har en sån schysst attityd mot varandra. Bjuder runt på paj, vin, te eller vad än de själva behagar äta på stranden och njuter av livet i nuet. Ingen har bråttom någonstans.
I lördags kväll hade vi avskedsmiddag för Anita som åkte hem till Wien idag (söndag). En skön, avslappnad kväll med god mat, m y c k e t vin och härliga människor. Jag kommer sakna min klasskamrat men är väldigt glad över att ha fått så bra kontakt med både henne o Nathalie i min klass. Underbart att ha vänner i städer som Wien o Amsterdam. Det ger en så många fler anledningar att åka dit! :) Dessutom är det spännande med allas livshistorier. Vad arbetar dom med? Vad gör dom här? Vilken bakgrund har dom? För det är sannerligen inga alldagliga människor man stöter på här! Förhoppningsvis besöker vi Nathalie o Nani på Queens day i Holland, 30e april nästa år. Det vore toppen!
I onsdags följde jag med min värdmamma på pokerkväll. Dubbel inlärning = fatta franska + poker. Jag betraktade spelandet o avstod från att spela själv. Förhoppningsvis drar vi dit nästa onsdag igen o då har jag lovat att pröva på en omgång..
Nu blir det av att läsa lite franska innan sängen kallar.
Bonne nuit et Dormez bien!

RSS 2.0